så olika
"ridderligheten är inte död, den är bara inte krävd längre"
kvinnor & män har helt tydligt olika sätt att tänka & att leva i ett förhållande.
en karl hittar sin favorit fotölj, tar med den hem, sätter sej, nöter in den, gör den bekväm & trivs med den in nötta bekväma men allt mer fula fotöljen.
en kvinna hittar sin favorit fotölj, tar med den hem (hittils allt lika), men sedan vill vi gärna klä om fotöljen allt efter tiden går, vi vill kanske stoppa om den för att hålla den fin & så den inte är alldeles snenött, vi vill mublera om fotöljen & vi vill underhålla fotöljen så att vi kan känna att vi mår bra med den. för när den är snenött, fläckig & full i hundhår har vi svårt att känna desamma, även om vi renoverar fotöljen då, så blir den aldrig desamma igen. till skillnad från ifall vi underhållit den & smort in den ibland.
sånt får oss at må bra.
en karl tror att vi kräver blommor & middag var dag för att vara nöjda. men egentligen är allt som krävs så litet. nivet den där kramen med iaf lite inlevelse då man kommer hem, eller en puss på kinden då man somnat (jag lovar vi känner de), ett uppmärksammande då vi städat upp i hemmet eller tvättat.
nu låter de här som en hel lista igen. men de ärinte så de är, utan allt som krävs är egentligen att ni engagerar lite, att ni tar er 5min varje dag att förklara vad vi betyder för er, att ni låter oss få känna lite av allt de man känner i början.
vad är egentligen fel med att vilja känna sej nykär lite då & då även senare i förhållandet?
här är då utlägget jag utlovat tidigare. en nerkrympt verson av en väldigt lång konversation med många sidspår ;)
.
